Den 18 augusti är den första kupan på plats i med en på Ven stationsparad drottning. Mot slutet av 2010- talet var det enligt mångas uppfattning fullkomligt uppenbart att miljön, klimatet och ekonomin höll på att gå över styr och hotade vår gemensamma existens både i Sverige och resten av världen. Det som man inte kom överens om är vad det är som var sjukt och hur vi ska kunna råda bot på missförhållandena. Kategoriska råd, alarmistiska profetior och förbannelser ger vid handen att något på alvar måste göras, inte minst mot de skador och massdöd kemiska bekämpningsmedel, monokultur inom jord- och skogsbruk orsakar insekter. Avsaknaden av vilda blommor och ängsmark bidrar alla till att försämra binas möjlighet till överlevnad, vid odlingen tar bina med sig gifter hem till bikupan, vilket kan gör yngel och nykläckta bin svaga och sjuka. Skulle de pollinerande insekterna, och då framförallt honungsbina, dö ut skulle vi förlora en tredjedel av den matproduktion i världen som kommer från grödor. Den 1 juni förvärvar jag en tomt i Bunkeflostrand, mitt i ett naturreservat, som ligger söder om Lernacken och Öresundsbron inom Malmö kommun. På Malmöortens Biodlareförenings vårmöte vinner jag så, som på beställning, en stationsparad buckdastdrottning på lotteri. Buckfastbiet, som ursprungligen en korsning mellan det liguriska biet och det mörka engelska biet. Den är framavlad av munken Broder Adam vid klostret i Buckfast Abbey i Devon, England och honom har jag faktiskt har skakat hand med, på bi-forumet i Örebro 1985. Den 1 juni 2019 förvärvar jag så en tomt i Bunkeflostrand och den 18 augusti kommer det första bisamhället på plats.